Lite jobbig dag idag måste jag säga!
Hade väldig svårt att vakna i morse och jag tror att jag slog på snozze knappen typ fyra gånger innan jag äntligen kunde kravla mig ur sängen. Väl på jobbet så gick det bra, vi var ute i skogen i dag med 1:a och 2:a klassen så att dom fick lära sig lite om naturen. Väl på hemvägen så började barnen fråga massor av frågor och var väldgit intresserade av en massa saker. Det fick mig att börja fundera lite på hur stor inverkan man har som lärrare eller fritidspedagog. Jag tror mycket av en människas framtid hänger på dom behandlas som barn.
aja, efter jobbet var det dags för möte med mitt lärararbetslag (jobbigt ord att skriva) och vem om inte annars eran författare skulle föra protokoll. :( Måste säga att det var ett av det mes tråkigaste möte som jag har varit med på. Jag fick lov att nypa mig själv i armen för att inte somna. Nu sitter jag hemma i lägenheten och ska snart iväg för att träna, känner att jag har blivit lite mer motiverad för basketen, käns skoj.
Det är mycket tankar som far o flyger i huvudet, det käns som om jag väntar på nått, väntar på framtiden eller väntar på att en stor förändring skall komma. Det käns som om att en pussel bit inte riktigt hitta sin plats i livets pussel men jag anntar att jag får forsätta be och vänta på GUD!
To be continue........
Hade väldig svårt att vakna i morse och jag tror att jag slog på snozze knappen typ fyra gånger innan jag äntligen kunde kravla mig ur sängen. Väl på jobbet så gick det bra, vi var ute i skogen i dag med 1:a och 2:a klassen så att dom fick lära sig lite om naturen. Väl på hemvägen så började barnen fråga massor av frågor och var väldgit intresserade av en massa saker. Det fick mig att börja fundera lite på hur stor inverkan man har som lärrare eller fritidspedagog. Jag tror mycket av en människas framtid hänger på dom behandlas som barn.
aja, efter jobbet var det dags för möte med mitt lärararbetslag (jobbigt ord att skriva) och vem om inte annars eran författare skulle föra protokoll. :( Måste säga att det var ett av det mes tråkigaste möte som jag har varit med på. Jag fick lov att nypa mig själv i armen för att inte somna. Nu sitter jag hemma i lägenheten och ska snart iväg för att träna, känner att jag har blivit lite mer motiverad för basketen, käns skoj.
Det är mycket tankar som far o flyger i huvudet, det käns som om jag väntar på nått, väntar på framtiden eller väntar på att en stor förändring skall komma. Det käns som om att en pussel bit inte riktigt hitta sin plats i livets pussel men jag anntar att jag får forsätta be och vänta på GUD!
To be continue........
1 kommentar:
Hej!
Ge inte upp, fortsätt BE!
Kul att du har blogg, jag är inte speciellt uppdaterad med min tyvärr... men det kasnke kommer när inspirationen faller på!
Bless Kristina (Hörde av storesyrran det gått bra med basketen!)
Skicka en kommentar