Historia

För dom som inte vet så har jag nygligen landat från landet bortom Atlanten. USA, närmare bestämt Chicago har varit den plats som jag har kallat mitt hem de fyra senaste åren. Där var det plugg och basket som var grundpelarna för min vistelse. Det var så mycket som hände och som påverkade mitt liv så jag vet inte riktigt vad jag ska börja och vad jag ska sluta men några saker som jag kan berätta är de följande.

Jesus kristus är så levande i USA, jag har aldrig känt en sån närhet till honom som när jag först kom över för fyra år sedan. Gospel sångarnas ljuva röster strömmar genom kroppen och man känner riktigt att själens bägare blir påfylld varje gång som man kliver in genom dörrarna till kyrkan. Min pastor (Ron Taylor) var en väldigt jordnära människa som hade väldigt bra kontakt med folket som kom till kyrkan och dess medlemar. Jag kan komma ihåg oändligt många gånger som han tittade förbi hos min Farbror (där jag för övrigt var bosat) bara för att se hur det var med oss och att alla måde bra. Han hade även en dotter som ofta kom över och lekte med mina två minsta kunsiner. Hans predikan var utan dess like och man kände verkligen kraften som kom från den helige ande genom honom. Han var en pastor som inte var rädd att predika sanningen oberoende vilket ämne det än handlade om sex, pengar, makt och giftemål predikades like mycket som frihet, frälsning, förlåtelse och korset. Det var en underbar känsla att få delta i en kyrka där man kunde få svar på frågor som annars ibland inte anses vara en del av kristendomen. Det var välkommnande att fråga om alkohol eller droger, våran pastor trodde starkt på att vad man än hade får frågor eller funderingar så kunde man hitta svaren i BIBELN.

Skola var en annan del som tog upp mycket tid i staden som kallas vindarnas stad (p.g.a av alla vindar som sveper in över stan från den stor sjö som ligger vid kanten av staden). Det var spännande och roligt att helt plötsligt ha lektioner på amerikanska och även skriva all uppsatser och prov på ett annat språk än svenska. However, det var inte proven och uppsatserna som blev den största uttmaningen för mig utan den social delen och och kunna trycka mig in bland alla andra studenter. För första gången påflera år så kände jag mig som om jag vandrade i mörkret mitt på ljusa dagen. Jag kunde inget om klädstillen, slanget, och attityden som alla andra verkade ha haft sedan dom varit födda. Men som ordspråket säger, men lever och lär (You live and Learn) och visst så lyckades väl även jag bli en kameleont och smälta in i omgivningen på både gott och ont. Men efter allt sagt och gjort så mste jag säga att mina upplevelser och lärdomar som jag tagit del av i USA har hjälp mig till att bli den människa som ni ser framför er idag. Gud hade nog en baktanke med att skicka ditt mig trots allt!!!!