Tanken blev till Bön!

Tidig dag på jobbet idag steg upp vid 6.45 tiden men kände mig ganska pigg ändå jag förmodar att det är den trevliga känslan att jag är välsignad med ett jobb vilket många inte är idagens läge. Fann mig själv tackandes i bön idag under middagsvilan på jobbet barnen villar ju alltid middag efter lunchen och då får vi personal även en stund att varva ner innan det är dags för alla eftermiddagslekar. Jag satt med slutna ögon och bara tänkte på hur Gud har skapat det liv som jag har idag och helt plötsligt så märkte jag att jag faktiskt satt och bad mitt i arbetsdagen, en härlig känsla.
Ska tydligen på "parmiddag" med frugan hos söstra mi nästa helg och jag är rätt taggad på god mat och lite trevliga men roliga konversationer med Ökvistarna. Dilemat för denna helgen är där mot om jag ska in till Linde eller inte, det finns ju mycket som lockar och drar mig dit som alla kanske förstår men det börjar svida lite i plånboken nu när jag sparar till bröllop och livet efter det så att säga. Får fundera lite på jobbet imorgon och se vad jag gör. I kväll så har jag en dejt med min smutstvätt igen vi börjar bli riktigt goda vänner tvätten och jag tycker att jag inte gör annat än att tvätt men, men. Nya tag imorgon God Bless all! Peace

Hela världen kommer att gå under

Snart är andra veckan på jobbet över och jag måste säga att jag trivs väldigt bra. Vem kunde ana att jag skulle komma så bra överens men så många och gamla tanter som jag jobbar med. Men dom är riktigt trevliga fast inte på ett nedlåtande sätt så att det verkar som dom tror att dom vet mer än mig. Fast i verkligheten så har dom ju otroligt mycket mer erfarenhet och kunskap än vad jag har så de är så skönt att dom ändå frågar mig om tips och hjälp ibland.
Barnen är också helt underbara, det är en sådan stor skillnad från mitt gamla jobb där man nästan tappade rösten och fick svullnader på stämmbanden för att man skrek så mycket. Jag har inte behövt ryta till en enda gång än så länge men inte att förglömmas att detta endast är andra veckan också. Fick en lite "Jag är med i an film och kan höra den sorgsna musiken känslan" idag när ett barn skulle gå hem. På våran avdelning finns det jätte stora fönster så barnen kan titta ut och vinka adjö till sina föräldrar när det blir avlämnade för dagen. Det finns en jätte härlig grabb som jag alltid spelar fotboll med på rasterna som jag har fattat extra tycke för och idag gick han hem relativt sent. Vid 16.30 snåret så kom hans mamma och han kläde på sig som vanligt och sa hej då. Sedan så cirka 2min senare så ser jag honom i fönstret hur han tittar in och har stora tårar i ögonen för att han inte fick stanna kvar och leka med oss andra. Jag vinkade till honom och han gav mig en såndära uppgiven och "hela världen har gått under vinkning" sedan så ser jag hur and gråtter hela gatan ner och an vänder sig om en sista gång och vinkar med tårarna i ögonen innan dom försvinner runt hörnet.

Imorgon och på fredag blir det korta dagar 14.30 respektive 14.00 på fredag, känns bra ska väl tvätta lite imorgon och kanske in till Linde på fredag.
Peace!

Pojken och Hararna!!

Torsdagen går mot sitt slut och jag satt och tänkte på de många olika dilemma som man ställs inför under sin livstid. Det verkar ju alltid vara nått som man måste ta beslut om eller nått som man måste välja eller inte välja. Så kom jag och tänka på en historia som jag hörde för ett tag sen om pojken och Hararna. Läs gärna igenom historien och lämna gärna en kommentar om du någon gång har genomgått ett dilemma av något slag. :)


Det var en gång en ung pojke som levde lång ute i skogen i en liten indian by som låg långt ifrån alla former av modern civilisation. Denna by trodde fortfarande på det gamla traditionella sättet att leva på i hyddor, dom jagade för att skaffa mat och moderna färdmedel och medicin hade de inte ens en tanke på. Pojken älskade att bada på sommaren och leka med sina vänner men han hade fått smak på det verkliga livet vid en väldigt ung ålder då hans far gått bort på jägarstigen. Han hade varit ute och jagat och blivit överraskad av en björn som vaktade sina ungar och slagit ihjäl pappan. Det var nu upp till den lilla pojken att ta hand om och jaga mat till sina syskon och till sin mamma. Varje dag så gick han ut långt i skogen för att hitta något byte att skjuta med sin båge gjord av trä och sin stenspets pil. Eftersom by var väldigt stor och det fanns många familjer som jagade på samma mark så fanns det ofta inte så mycket byte åt den lila pojken och det var inte ovanligt att han fick nöja sig med råttor eller andra små gnagare som han hittat i skogen.
Pojken var väldigt mån om sin farfar som var mycket gammala men väldigt klok och dessutom medicin man i byn. Pojken älskade att sitta i sin farfars tält om nätterna och lyssna på historier om män som hade skin i alla möjliga färger och åskpinnar som blixtrade och dundrade. Hans farfar brukade också tala om att hårdare tider var på väg och att snart så skulle himmelens gud låta sitt vita hår falla ner över jorden och täcka henne med sitt kalla vita hår i flera dagar och nätter (snön alltså). Han brukade också prata om att marken runt om här var arg för att byn tog alla dess djur som skötte om den och att marken snart skulle sluka alla djur så att det byn inte längre kunde jaga dom. Pojken satt där alldeles förbryllad och ängslig över hur byn skulle klara sig utan mat och hur hans familj framför allt skulle klara sig under dessa svåra tider. Men hans farafar var som sagt en väldigt klok man och han kände till skogen bättre än någon annan och han visste ett ställe långt, långt inne i skogen där det fanns fullt av djur, mer än vad en man kunde klara av att bära.
Tiden kom och gick himmelens gud hade låtit sitt långa vita hår falla från skyn och det hade blivit precis så som pojkens farfar hade sagt. Marken hade slukat alla djuren och det rådde hungersnöd i den lilla byn. Det var en kall och blåsig morgon då pojken steg upp och kände hungern slå honom inifrån hans tomma mage. Varken han eller sina syskon hade haft något att äta på mer solvarv än vad han kunde räkna . Pojken klädde på sig sitt varmaste skin han hade, greppade sin pilbåge, sin pilväska och begav sig ut i snön till den plats som hans farfar hade talat om den dära natten i hans tält. Färden var lång och slitsam snart hade pojken vandrat länge än någonsin förrut och inte ett enda träd eller en ända stig var bekant för pojken nå mer. Pojken hade vandrat i flera timmar och var alldeles utmattad från sin vandring. Plötsligt så såg han nåt som sprang förbi honom, han såg nått annat som hoppade in i en buske full av snö, och nått tredje som sprang bakom trädet. Ju mer han stod still och tittade desto mer såg han, det var fult av harar som sprang omkring honom i vad som såg ut som fiskstim och pojken blev alldeles till sig av glädje. Han hade aldrig skjutit så många harar under en och samma jakt förrut och på vägen hem så tänkte han att hans farfar hade haft rätt för han hade nästan mer harar än vad han kunde bära.
Pojken hade vandrat en ganska bra bit på vägen då en kraftig snöstorm bröt ut, snön föll som aldrig för, vinden kändes som om den kunde gripa tag i en och slunga iväg pojken så kraftig var den och man kunde inte se handen framför ögat. Pojken visste att det var farligt att gå i en sådan kraftig storm och visste att han måste slå upp läger för kvällen. Men pojken tänkte på sin familj hemma i byn och visste att dom inte skulle klara sig mycket längre utan mat, speciellt inte hans lilla syster som var beroende på hans mammas modersmjölk, mamman hade inte kunnat amma på ett tag då hon slutat att producera för att det inte fanns någon mat. Pojken ställdes nu inför dilemmat att antingen fortsätta gå igenom stormen och med största sannolikhet sätta sitt liv till för att ge sin familj mat. Eller rädda sig själv genom att söka skydd för kvällen men låta sin mamma svälta ihjäl tillsammans med pojkens lilla syster.

10 Januari 2009

Jaha vad ska man säga om denna dagen då? Sitter i lägenheten med Broschan och vi ska väl sätta på en film eller så och skratta gott. Ingen fästmö ikväll för att hon är på tjej-kväll med syrran och de andra från Ullared. Missar tyvärr matchen imorgon på grund av min fot skada vilket känns hyfsat tråkigt men det är ju inte sista matchen för i år.

Ville bara lägga in denna bilden på min framtida fru samt mamma och fru Lundqvist, tycket att det var så vackra under nyårsnatten som vi firade hos mina föräldrar!!!

Ingen rolig dag!

Idag har varit en rent ut sagt skit dag måste jag säga. Denna dagen har varit en sådan dag som man helst bara vill kasta i papperskorgen eller bränna upp. Det hela började med att jag kör ut från min parkering och ut på vägen, helt plötsligt så ser jag en man som går över vägen i mörka kläder och jag tänker att han är kanske den som tar kort och kontrollerar att man inte står på 24-timmars parkeringen mer än en dag. Han stannar min bil och jag ser att det är en polis med en fartkamera i handen. Han påstår att detta är en 30 väg fast än det inte finns en enda vägskylt så långt ögat kan nå och att han har klockat mig köra 40km/h. Han säger att jag ska svänga in där framme där en annan polis ska prata med mig, sagt och gjort så får jag en böter utskriven i mitt namn på ca en halv månadshyra. Jag tycker att det verkligen är riktigt lågt av poliserna att skriva så höga böter på en väg där vem som helst skulle kunna tro att det är 50km/h och när jag dessutom enbart har överstridit hastigheten med ynka 10km. Men...Men det står ju i bibeln att man inte både kan dyrka Gud och pengar så jag får väl tjäna Gud så gott jag kan och låta honom oroa sig för min ekonomi.
Den andra tråkiga saken som har hänt idag var att det var min sista dag på mitt jobb, tyvärr så kunde dom bara erbjuda mig 50% arbetstid till vårterminen och ni läst ovan så skulle ju inte de ens räcka till hyra och mat så som jag bryter mot lagarna till höger och vänster. Jätte tråkigt att sluta för att jag hade verkligen kommit när många av barnen och trivdes med personalen ganska bra. Jag blev faktiskt rörd när en lite pojke och hans mamma kom fram för att säga hej då och hennes barn som jag har haft på fritids började att gråta, men jag lovade honom att jag skulle komma tillbaka och hälsa på så fort jag finner tid innan sportlovet.
I kväll så blir det bara till att sitta hemma och titta på tv, ingen Beth är här idag och det känns väldigt tomt utan henne men vi ska ju träffa vårat värdpar imorgon vilket jag ser fram i mot Som sagt så är det fastställt nu att vårat bröllop går av stapeln den 27 Juni 2009. Inga barn är dock välkomna men jag längtar tills jag får kalla Sofia för min fru.

My your hearts be open and acceptable for when the Lord reaches out to Bless you!
Peace!

Första för i år!

Ja nu är det 2009 och detta inlägget är väl lite sent men endå efterlängtat hehe!!
Julen och nyår har varit jätte roligt och trevligt. Spenderade både julen och nyår med nära och kära.

Nu sitter jag i Lundqvist källar med en framtida fru på tränings cykeln och min framtida svåger med tv-dosan i handen, Irene Huss filmen står på schemat och vi har även inhandlat lite god mat från kebab huset. Lite sent kanske men nu är det iaf bestämt att vårat bröllop officiellt går av stapeln den 27 Juni istället för 1 Augusti (härligt).

Blir ett kort inlägg denna gång men nu är jag iaf back on track så att från och med idag så blir det bloggande från min sida som vanligt. Lite oftare alltså!

Peace!