Trasig fot

Måndags kväll och jag är i linde hos fästmön, några kanske undrar varför jag inte är hemma i örebro fast än det är vardag och en jobbar kväll. Men för att förklara varför jag är här så måste jag gå tillbaka till söndagen. Som jag skrev i förra inlägget så hade jag en härlig morgonstund och söndags mötet var väl inte allt för imponerande, det var en skön bönestund men det kändes att på mötet att det var lite andra tankar som folk hade om man säger så. Helt plötsligt ringer beths mobil och vi får veta att herr Lundqvist har skadat sig på tennisen. Vi skyndar oss dit och man kan verkligen se att han har smärtor i hela kroppen. Så jag hjälper honom in i Robin Hood (Deras blåa volvo) och skjusar hem honom där vi sätter oss framför tv och njuter av lite mat och en god paj som beth lagade. Jag och herr Lundqvist börjar att prata om olika idrottsskador och vrickade fötter kommer på tal, och jag nämner att jag har nog aldrig riktigt vrickat foten ordentligt. (Varför detta är en viktigt del av historien kommer vi till lite senare) Vid halv 3 snåret återvänder jag in till örebro för att värma upp inför min match. Jag måste säga att jag var väldigt taggad och jag kunde nästan känna på mig att jag skulle göra en kanon match. 08 Stockholms farmar lag var på besök och dom hade även med sig några spelare från topp laget så jag tyckte att det skulle bli riktigt kul att möte lite tufft motstånd. När matchen sen har börjat så känner jag mig så där bra som man känna när allt stämmer, det känns liksom som att jag är på en helt annan nivå än dom andra och jag tror att jag gjorde lagets första 10 poäng eller nått. Jag har 16 poäng i havtid och är på väg att spela min bästa match för året. Det kändes som att vartenda skott som jag tog skulle gå i och som att hålet i korgen är lika stor som Atlanten. Sedan börjar andra halvlek och de är då som det smäller, jag har dribblat förbi min försvarare och är på väg in mot korgen, jag ska precis stampa av med min fot för hoppa riktigt högt och lägga i bollen när jag bara känner hur min fot viker sig dubbel och smärtan är olidlig. Jag faller i hopp som ett asplöv och foten dunkar så hårt som det bara kan. Jag har nog aldrig vrickat foten så ordentligt som jag gjorde igår och det var ju det som var det ironiska att jag och herr Lundqvist precis några timmar innan hade pratat just om att vricka foten. Hur jag kom hem efter matchen kommer jag knappt ihåg för allt jag kunde tänka på var hur ont i foten jag hade och det var ju inte allt för lätt att trycka ned kopplingen när man körde kan jag meddela
Så där ligger jag på min soffa och känner mig ensam och övergiven, jag börjar tänka på min underbara fästmö och önskar att hon vore där för att pyssla om mig lite. Tydligen så skulle hon duscha efter sin konsert och sedan gå och lägga sig, eller det var i alla fall vad hon sa, men vem ringer inte mindre än 5min senare och säger till mig att öppnar dörren om inte min underbaraste fästmö Sofia "Beth" Lundqvist. Jag älskar henne så mycket och jag är så glad över att hon är min. Vilken fantastisk kvinna jag har som är så omtänksam och åker hela vägen från linde i mörker och regn för att pyssla om sin fästman. Hon betyder så mycket för mig och jag är så tacksam att hon finns :)
Det är ju lite svårt att jaga efter barn när man inte ens kan gå så det blev inget jobb för mig varken idag eller imorgon. Jag har sjukskrivit mig och ar istället tillbringat dagen men min sjuke kompanjon herr Lundqvist framför TV och vi har även bestämt träff i morgon för några timmar med härligt TV tittande. Förövrigt så har vi bokat kyrka för våran vigsel också och det blir den 1 augusti i Järnboås kyrka i norra. Det känns skönt att det är fixat för nu märks det lite grann att det verkligen kommer att hända. Det har väl känts lite långt ifrån förr men nu känns det lite bättre och som att vi är på väg om man säger så.

ooops värsta långa inlägget nu får det räcka Peace A.C

God Bless!