Buss resan hem dock var inte alls så trevlig utan jag frös något så kopiöst och det gick inte att sova, jag funderade på om det var febern som hade smugit sig på mig. När vi anlände i Örebro så kände ja mig ändå ganska hyfsad och jag skjutsade hem morsan till gamla Lindesberg och jag stack till frugan för lite kvälls mys. På söndagen så befann jag mig i kyrkan på morgonen med mamma och kände mig jätte bra, fick en trevlig stund med Gud och kände hans närhet när jag bad för en man som jag verkligen tror behöver herren. På söndags kvällen sedan så körde jag och frugan Ellen till tågstationen och sedan åkte vi hem till mig för att kolla på "Americas best dance crew".
Så hände det, jag steg upp i vanlig ordning klockan 7 för att göra den dagliga resan till jobbet när jag märker något konstigt i spegeln. Jag ser något som jag aldrig sett förrut och trodde att jag aldrig skulle få se. Jag tar min mobil och ringer till jobbet, min kollega svarar och jag frågar henne,
-Vet du vad jag har?
-Nej du måste skoja, säg inte att det är......
Jodå säger jag och avbryter henne mitt i meningen, jag har fått vattenkoppor.
Ja då är det ju ingen ide att du kommer hit på ett tag då säger hon och jag instämmer.
-Men ring i mitten av veckan så får vi höra hur du mår då
-Ja jag gör så vi höres.
jag lägger på luren och är bara helt paff, hur i hela friden kunde jag ha fått vattenkoppor jag som trodde att jag skulle klara mig undan men, men vad ska man göra åt saken. Så nu sitter jag här i min lägenhet isolerad och sjuk med prickar på hela kroppen. Känner dock inte att jag mår dåligt eller att jag har feber men prickar det har jag må jag lova.
Love you mom
Peace
Morsan under matchens gång på Lördagen.
Morsan och Midhat (den vän som vi skulle träffa).










