fredag 28 november 2008

Jag har ingen flickvän mer!

Jaha då var det fredag och helg igen, har precis kommit hem till lägenheten för att koppla av lite innan jag måste iväg på det ena och de andra. Lördagen är det träning och julhandling som gäller för en gångs skulle så är jag ute i tid men jag tycker det är så svårt att köpa saker till andra. Man vet liksom inte om man ska få de dära "tack för presenten men jag kommer aldrig att använda den hära" leendet från folk eller om dom verkligen gillar det som man köper till dom. Fixade syrrans present här om dagen och Far min har jag koll på vad jag ska inhandla men Morsan är en klurig en.
För att helt byta spår mitt i all julklapps filosofi så tänkte jag berätta att nått har hänt under dagarna som gått. Jag har tyvärr ingen flickvän någomer vilket är lite synd "men lika glad är det för jag men gladast är nog räven" Ville inte berätta för mycket så att jag tar ifrån allt det roliga men jag vill uppmana folk att ha ett extra öga i NA så kommer ni att förstå vad jag menar.

Första advent är runt hörnet och jag vill bara påminna om att familjen är det viktigaste vilket kanske understryks lite extra nu under högtider.

Peace/ Ace

tisdag 25 november 2008

Tankar, Känslor och en Linde Pojke

Nemen vad konstigt, I morse vaknade jag upp i Linde och kunde säga för första gången att jag var hemma. Nu är flytten avklarad och familjen har vässat pennorna och satt sig ner föra skriva ett nytt kapitel i våra liv. Jag anntar att vi får börja kapitlet allesammans med, Det var en härlig morgon i Lindesberg............... Men jag klagar inte utan snarare är nyfiken vad denna stad kan erbjuda för mina föräldrar och hur dom kommer att trivas.
Själva flytten gick bra det var kallt, svettigt och blåsigt men vi hade Beth till hjälp som hängde med ända till Falun och bar kartonger i stora lass "vilken stjärna du är". På vägen från Falun sen så var det ordentligt med storm och vi passerade en olycka på vägen där en lastbil tydligen hade krossat en personbil jag hoppas bara att alla överlevde Väl framme i Linde sen så hade Jonas, Sebbe och Daniel redan flyttat in alla saker så de var ju ganska skönt att inte behöva lyfta ett finger måste jag medge hehe!!!
Min Far, ja vad ska man säga om honom att han är speciell det är ju klart som solen men han är så härlig och så viktig. Har haft ett bra samtal med honom nu på morgonen, eller det var mera så att han delade ut sin vishet och jag satt bara och lyssnade men det som han sa var både inspiration och vägledning. Jag fick nog många svar på de tankar som jag har haft den senaste tiden och hans ord får mig ibland att samla dom känslor som jag har och på något sätt och styra dom på rätt väg. (svårt att förstå vad jag menar, jo tack ja vet). Min pappa är så underbar och det finns nog väldigt mycket inuti hans gråa huvud som jag kan ta stor lärdom av för framtiden. Love you Dad!

T
änkte avsluta med en rolig tanke hehe!! "Alexander Campbell är en Linde pojke" ja det är ju inte var dag som sådant händer.

Peace

fredag 21 november 2008

The End

Helgen är här och som vanligt så är det ett ganska fullspäckat schema. Men denna vecka är lite speciell då jag har en lång helg som sträcker sig över både ,måndagen och tisdagen. Jag ska nämligen hjälpa mina föräldrar att dra söderut. Dom ska knyta ihop sina nysten och flytta till lilla Linde i den kalla vinter vinden. Campbell familjen lämnar alltså på måndag Falun bakom sig som har varit oss so trogen sedan 90-talets unga år och blickar framåt mot vad mellersta Sverige kan erbjuda. Det är blandade känslor som hänger på mina axlar visst tycker jag att det ska bli jätte roligt att ha familjen nära och den lägenhet som dom har lyckats knyta till sig är helt underbar Tyvärr dock så tycker jag att det ska bli tråkigt att lämna Falun helt nu när Mor och Far flyttar är det som att det sista lövet har fallit från trädet och det lilla som anknöt mig till min barndoms stad är borta. Man kanske inte ska leva i det förflutna som många säger men det är ändå något speciellt med sin barndoms stad. I 90 procent av mitt liv så har Falun varit mitt hem och det finns inte ett gatuhörn, en busshålls plats, eller en affär som jag inte känner till. Jag skulle nog kunna hitta mig genom staden gator med en ögonbindel. Falun har gett mig minnen i över tusentalet och det känns som att jag är Falun och Falun är mig. Så det är med ett brustet hjärta och stor sorg som jag tar farväl till dig Falun, jag kan bara hoppas att andra får chansen att njuta av dig så som jag har gjort.
Good Bye old friend I will truly miss you!


En gladare notis är att nu har jag inhandlat första julklappen för i år och den kommer nog att gå hem ganska bra skulle jag tro. Har visserligen många kvar att köpa men en bra start ändå.

onsdag 19 november 2008

Onsdagen!


Jaha nu har första snön fallit och det känns så härligt måste jag säga. Vid halv 2 tiden på jobbet så började snön falla och alla barnen bokstavligt talat sprang ut med termobyxorna hängande vid knäna och jackorna halvt på tagna. Eftersom snöbollskrig är strikt förbjudet så var det snö-änglar och snö-gubbar som stod på programmet. Det var så mysigt att se alla barnen leka tillsammans i snön och jag fick den dära Jul känslan som brukar lura bakom passet så här års. Tyvärr så han snön smälta sedan och det blev till blask som sedan förvandlades till is. Det var ju inte speciellt roligt att köra hem sen pga halkan så farsan om du läser detta så kör försiktigt ner hit imorgon Love you Pap´s.


Idag var det så härligt att plocka fram mellis till barnen, visst kan man undra varför det skulle vara härligt att plocka fram mat till andra men jag kände hur den heliga ande kom över mig och jag började bara tacka Gud att jag ha jobb och dessutom får jobba med något som jag tycker om. Det är så många människor som inte har jobb eller jobba med nått som dom egentligen inte alls vill jobba med. Jag tror att vi människor måste ta oss i kragen och vara överlyckliga med det som Gud har gett oss och inte vara bittra över det som vi inte har. Gud bestämmer ju över våra liv och han vet exakt vad vi ska ha och behöver, våran uppgift är bara att prisa och upplyfta honom i alla väder och inte vara giriga på hans nåd.


But enough with the preaching God Bless


A.C

måndag 17 november 2008

Welcome Back!

Ojdå det var ett tag sen man var inne här och skrev, Ursäkta men det har varit mycket på sistonde. Helgen är iaf över och matchen på söndagen gick bra. Matchen var i princip över efter haltid och vi ledde så stor i sista perioden att jag inte ens fick spela. Coachen ville ge "de unga" en chans vilket jag tyckte var bra. Det känns skönt att heja på andra ibland och se att ny unga talanger får chansen även dom.
Har spenderat mycket tid med Ellie/Beth i helgen vilket har varit skönt det är alltid lika roligt att vara med henne och det känns liksom att tanken fylls på igen efter en hel veckas körande med jobb, träningar och matcher.
Ville bara att dom som läser detta även ska gå in på Michelles blogg och läsa det senaste, hon slår verkligen huvudet på spiken och gör det på ett sånt härlig sätt att skriva. Jag är så lycklig att Gud gav mig en sådan frimod och härlig syrra. Daniel du är inte heller bortglömd, du har växt enormt i mina ögon och du är en riktigt skön far till Jakob och Nellie.

Peace/A.C

måndag 10 november 2008

Borta bra men Mamma bäst

Fick en så otroligt stark dejavu känsla idag på jobbet, ett av mina barn mådde inte bra alls Han verkade ha magsjuka för att han sa att han var lite yr och han orkade inte riktigt göra något alls faktiskt utan låg bara på våran soffa och tittade ut i rymden. Så vi ringde hans föräldrar bad dom att komma och hämta honom. Det var hans mor som svarade i telefonen och sa att hon straxt skulle komma och t med honom hem. Minuterna gick och blev till timmar, medans den lilla pojken satt stilla och väntade fullt påklädd vid dörren och tittade efter sin mamma. Han såg jätte ledsen och nere ut och jag tyckte så synd om honom. Tillslut så klev hans mor genom dörren och man kunde se i pojkens ögon att tårarna inte var långt ifrån ytan och han fick den dära trygghets känslan som alla får när ens mamma håller om en och visar en sån dära kärlek som bara mammor kan.
Dagens episod fick mig att tänka på när jag var lite och gick på dagis. Både min mor och far pga av deras jobb, slutade ofta sent på dagarna och ibland så kunde jag bli hämtad sist på dagis, men detta hände ju inte varje dag men med jämna mellanrum. Vanligtvis så brydde jag mig inte så mycket om det utan var allt för upptagen att leka med mina vänner för att bry mig om att föräldrar kom lite sent. Denna dagen dock var lite annorlunda för att det var en sån dag som verkligen alla på hela mitt dagis gick hem ca 2 timmar före mig och jag kommer håg att jag gick alldeles ensam i mina röda "galonisar" längs dagis staketet och tittade med långa ögon efter min mamma. Vid bodde nämligen granne med dagiset så jag kunde se när någon kom in på våran gård, Efter vad jag tyckte var en oändlighet så såg jag min mamma cykla in på gården till vårat hus och jag blev så lycklig att jag hoppade över staketet och med rinnande tårar längs kinderna så skrek jag mamma och kramade henne så hårt jag bara kunde. Jag kommer ihåg att det kändestryggt när tryckte min kropp mot hennes och mina armar snodde om henne med all min kraft. Naturligtvis så fick vi lov att gå tillbaka till dagis för att berätta att vad jag hade gjort så att fröknarna inte skulle tro att jag hade rymt men jag tror att den känslan som jag kände för alla dessa år sedan går hand i hand med vad den lilla pojken kände idag.
Därför vill jag bara ge en extra varm hälsning till alla mammor idag, jag vet att det precis har varit Farsdag men en mamma ger en sådan trygghet som jag faktiskt inte tror att en pappa kan.
Och jag vill ge en speciell hälsning till min mamma som jag vet kommer att läsa detta: Mamma du är underbar och jag skulle inte kunna leva utan dig i mitt liv. Det finns inget som jag inte skulle göra för dig och jag vet att jag står i en sådan skuld till dig som inte går att betala tillbaka med hela världens kapital för att du har gett mig en sådan stark kärlek.

Love you MOM
Peace/ A.C

onsdag 5 november 2008

OBAMA,OBAMA,OBAMA!!!!

Det är en väldigt speciell tid som vi lever i. Man ska verkligen vara tacksam för att man får uppleva såna saker som våran generation har varit med om. Vi lever i en tid som ständigt förändras och utvecklas, i bland till det sämre men oftast till det bättre. Vi får uppleva saker som andra generationer bara ha drömt om men gått miste om. För att nämna en sak som vi ska vara tacksamma över att vi har fått tagit del av är millenium skiftet. Tänk, tusen år, om tusen år så kommer varken vi, våra barn, våra barn barn eller våra barn,barns,barn att finnas kvar på denna jorden. Vi är en speciellt utvald generation som har fått tagit del av detta skede vilket inte kommer att upprepas igen förns om åter tusen år.
Sedan denna underbara nyhet som jag fick ta del av i morse vid 5 tiden då jag steg upp tidigt för att gå till jobbet. Jag slog på min tv och till min glädje så hade Barrack Obama blivit vald till Amerikas 44:e president. Detta i sig själv är väl inte så speciellt men att han dessutom är en Afro-American är något som varken jag eller ca 500 miljoner andra människor världen över trodde att de skulle få ta del av. Jag hoppas verkligen att han står för det han säger och att han håller det han lovar. Enligt min egna mening så om han kan prestera hälften av de löftena som han har gett så kommer det att vara en förbättring mot hur det har varit och hur det är nu.


Good Luck President Obama!

God Bless you and God Bless Amerika!

söndag 2 november 2008

Birthday weekend!!

Ja nu har man inte bloggat på ett tag så jag anntar att jag får skriva ett extra långt inlägg nu istället. 23 bast är man nu alltså och man börjar se lite grå hår krypa fram vid solnedgången på denna söndag kväll efter en otroligt rolig födelsedags helg.
Fredagen var väldigt rolig p.g.a att jag fick spendera lite tid med farsan och kusinen Jonas och vi gjorde nått som jag inte gjort på hur länge som helst. Vi hade en tv-spels turnering med både FIFA 09, NHL 09 och NBA Live 09. Jonas kompis Nisse från Linköping var där också så vi bestämde oss för att "The Campbells" skulle möta resten får vi kalla dom. Som all förstår (eller dom somkänner oss) så vann vi ganska enkelt när vi spelade NBA Live 09 men torskade hyfsat fett på FIFA 09. NHL turnering var väldigt jämn, det blev en ordentlig rysare som gick till sudden-death efter 7-7 full tid. Där tyvärr så fick dom in första pucken och deras spelare kunde lyfta sina klubbor i segrande anda.
Lördagen blev en heldag med massor av roliga aktiviteter som jag sent kommer att glömma. Far och jag vaknade väl vid 9 snåret (hör vad tidigt Alex vaknade på en helg, imponerad ellie?) Jag stack iväg en timma till gymet först för att pumpa lite. Medans jag tränade så tänkte jag lite på att det var min födelsedag och det här traditionella tankarna som jag anar att många kanske har. Vad har jag gjort med mit liv så här långt och hur kommer mitt liv att se ut framöver. Väl hemma igen så begav vi oss till Lindesberg för att äta lite god födelsedags middag hemma hos Michelle. Hon hade lagat en jätte god potatisgranäng (stavning) med oxfilé och sedan kladkaka med grädde till efterätt. Vi hade så himmla trevligt och jag älskar min familj så mycket, mina systerbarn är så härliga både Jakob och Nellie. Dom har så härliga personligheter och jag får en kick av att leka med dom. Michelle och jag hade ett sånt där bror och syster samtal mellan maten och fikat, hon är inte så dum hon måste jag säga, kanske en karriär i psykologi skulle vara nått Michelle? hehe!! Vi alla hade jätte skoj och gemenskapens anda var så närvarande att man nästan kunde ta på den i luften. Det kanske syns på bilderna.














Lördags kvällen fortsatte sedan med lite fest hemma hos mig, Några av killarna från basketlag och jag hade bestämt att vi skulle gå ut och fira eftersom det var min födelsedag. Hela karnevalen började hemma hos mig och vi satt och snackade lite, chillade lite samt lyssnade på lite skönt musik. Många skratt delades sins i mellan innan vi vid kl 23 snåret traskade iväg ner mot stan. Frimis blev den bestämda destinationen och ibland är det bra att ha kompisar som har bott här ett tag. Det var nämligen 25 års gräns men p.g.a av att nästan all vakter kände igen mina lagkamrater så fick även jag hänga med in bland alla gamlingarna på puben. Det var tydligen salsa kväll med härlig musik och mycket svängig dans. Det var riktigt trevligt och jag träffade många intressanta nya människor. Mina lagkamrater är så roliga men också ganska tokiga kanske jag ska nämna men roligt var det iaf och puben var full packade till max. Kvällen avslutades sen på Mcdonalds och jag har nog aldrig skrattat så hårt i mitt liv åt all skämt och tokigheter som vi satt och diskuterade. En väldigt lyckad födelsedag får jag väl medge att det va.
































Peace! /Ace